En vän väckte en tanke hos mig

Jag satt och surfade på mina kompisars bloggar när jag fastnade för en härligt personlig text. Vännen har haft ett riktigt tufft år med en hård kamp mot leukemi. Och den goa killen skriver om att han sitter och tänker på sina vänner. I och för sig så tänker vi allihop nog ganska mycket på honom så det jämnar väl ut sig. Men att ta sig den tiden efter en hård kamp känns stort.

Det är så ofta man hör att folk bara pratar om sig själva så det kändes riktigt skönt att se att han funderar på sina vänner. Det är de egenskaper som jag alltid värdesatt så högt hos den här killen. Jag valde en gång att arbeta tillsammans med honom på ett företag och fick jag samma valmöjlighet igen skulle jag inte tveka en sekund.

Tyvärr har den här veckan varit dramatisk och märklig eftersom en annan av mina vänner råkat i stora svårigheter. Jag hoppas att han besegrar sina hinder i livet med samma bravur som min andra vän som stått upp mot cancern. De båda kompisarnas öde har gett mig en mycket stor självinsikt om att jag är betydligt mer beroende av mina vänners välmående än jag någonsin kunnat tro. Det känns bra...men det skrämmer också.